Jag tänker och upplever så otroligt mycket som är direkt relaterat till frälsning. Men vad betyder frälsning, egentligen? Ja, själva ordet Frälsning betyder räddning och befrielse. Man talar då inom kristendomen om räddning från det onda. Det avser bland annat räddning från de lidanden och svårigheter vi upplever i livet här på jorden.
Jag tänker en hel del på det här med att man upplevs som störande, när man är troende. För att citera Maria (prästflickealster) ; Gud stör. Människor som tror på Gud stör. De passar inte in, vi passar inte in. Jag menar, bara för att jag nu upplever en fantastisk frid och lycka i mitt nya liv med tro, betyder ju inte detta i sig att livet blir enklare. Ur vissa perspektiv blir det såklart det, för jag tror att det finns en plan och en mening med det som händer i mitt liv. Jag blir vägledd och har valt att lyssna, och också valt att gå den väg som förberetts för mig. Och jag lägger all min tillit hos Herren, för jag vet att Han är god och bara vill kärlek och fint för mig. Detta gör att jag inte längre skräms av omständigheterna runt mig. Inte så att jag ger upp mig själv och överlåter all min styrka, mitt mod, min integritet och vilja. För det är ju fortfarande jag som väljer ; med vilket öra jag ska lyssna och med vilket öga jag ska se. Om jag ser Gud är det för att jag valt att titta med det ögat, om jag hör svar på mina böner är det faktiskt för att jag valt att lyssna med det örat. Och att bli frälst är inte en känsla! Det handlar inte om att jag känner att jag kan ta emot Jesus eller inte. Det handlar om vad jag väljer, oavsett hur det känns.
Men tillbaka till det här med att livet inte blir enklare. Jag menar, när jag väljer att leva i tro på något som ligger utanför biologin och fysikens lagar, väljer jag en verklighet som är verklig för mig men högst overklig för ett stort antal människor. Detta innebär enorma doser av missförstånd, misstroende blickar och dumförklaranden. Det innebär också ett glapp i kommunikationen, för det talas ibland olika språk i de två overkligt verkliga verkligheterna. Vissa församlingar kallas just sekter för att de är övertydliga när de talar om detta glapp, denna barriär (som en del väljer att kalla det), mellan troende och icketroende. Detta skapar en vi mot dem atmosfär, som inte gynnar vare sig de som redan lever med Gud, eller dem som söker livet med Henne. Det skapar istället rädsla som i sin tur föder fördomar. Men jag vill poängtera att det stora flertalet av dem som lever som troende inte försöker att påtvinga en icke troende vare sig andra värderingar eller annan livsstil. De flesta kristna anpassar sitt språk till mottagaren, oftast ett språk som inte inkluderar en fader i himmelen eller en son på jorden. Min personliga dröm och vision är att medmänsklighetens och kärlekens språk ska härska. För oavsett om du är kristen, ateist, buddhist, muslim, jude, hindu eller katolik är du värdefull, betydelsefull och den viktigaste personen i världen för någon. Och icke att förglömma ; vi är alla en!
Note nr 1. Jag har ätit för mycket choklad idag.
Note nr 2. Jag saknar Mikaels famn. Vill vila mitt huvud och sinne där.
Note nr 3. Jag har nyss målat ett fantastiskt träd!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar