Ingen bitterhet, bara kärlek

HÄR finner ni något vill jag lova. Snacka om vittnesbörd. Och ja, jag är tillbaka. Det är tydligen så det ska vara. Det känns rätt att skriva.

Dagen har varit helt ok. Vill tacka mina tre nya systrar, för att ni kom i min väg. Ni är mina änglar och jag tycker om er något helt fantastiskt. Blir varm hela jag när jag tänker på er.

Min dotter sitter bredvid mig och spelar gitarr nu, hon är så otroligt duktig. Min fina.

Och ja, jag har lyckats fungera relativt bra idag trots massa smärtsamt som hände igårkväll. Jag har blivit buren och jag har fått bön. Det som blir så tydligt nu, med denna pånyttfödsel, är att jag verkligen känner mig som ett litet barn. Jag känner mig oförstörd och fnittrig och hoppfull. Jag tar mina motgångar väl och förlitar mig på att allt blir rätt till slut. Mitt lilla sårade barn är inte längre så sårat, hon är helad och hennes sår har läkt. Och hon hoppas, hon slutar inte att hoppas, hon hoppas och tror. Det är en gåva i sig. Ingen mer bitterhet. Hela jag andas kärlek.

Bilden ovan? Mitt kärlekskaffe. Drack en kopp sådant idag.