Har hon blivit ifrån vettet?

Jag är så fullkomligt glad, lugn och harmonisk idag. Tryggheten bara genomsyrar hela mitt system. Det är så svårt att förklara hur och vad som händer inom en, när man upplever frälsning. Jag hade inte alls trott på det eller ens försökt att förstå före jag mötte min tro, jag hade hänvisat till psykologilitteratur och fokuserat på substanser hit och dit och självklart, placeboeffekten.
Detta är självklart inget att helt bortse ifrån, men att begränsa och förklara dessa upplevelser med vetenskapliga termer är liksom helt uteslutet nu.

För ett år sedan hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle vara en utav "de där" kristna, som gråter och höjer sina händer inför Gud. Om detta skulle jag vilja skriva mer om vid annat tillfälle, men tiden infinner sig inte riktigt, och det känns inte heller som om orden gör det. Du vet hur det känns när du är sådär riktigt och härligt underbart förälskad, hela din kropp spritter och du finner inte ord när du för din omgivning ska förklara hur underbar den där personen du mött är. Vissa höjer ett ögonbryn och förstår liksom inte "what the fuzz is all about", men det spelar ändå ingen roll. För du vet, du känner. Och mottagaren för din kärlek känner och vet. Och det är allt som spelar roll. Ni delar något speciellt och inget ord i världen är tillräckligt beskrivande.

Där är jag nu. Jag vet att jag kommer möta svårigheter och är medveten om att vissa antagligen kommer att stämpla mig som psykotisk. Eller viska saker som att nu minsann, har hon verkligen gått och blivit ett nutcase med stort n. Men det gör inget, det gör verkligen inte det. Det bjuder jag på! Jag har funnit sanning, liv, mening, ljus, hopp, äkta och djup kärlek, förståelse, empati, styrka, ödmjukhet och en alldeles underbar far.