Var möter vi Gud?

De fattigas Gud

I
I storstadens vimmel
har jag mött dig, gud.
Och du sålde tidningar i gathörnen,
och du blickade mot mig
ur slinkans svartomrandade öga,
och du sov på bänkar och kajkanter
om natten, gud,
och på morgonen skyndade du dig
att fiska efter något ätbart
ur soptunnorna
vid de stora bulevarderna,
innan stadens skräpkuskar
hann dit med sina bilar;
vi har varit med om mycket,
min gud -
och föga har du heller
med de publikaners
eller filistéers biblar att göra.

II
De fattigas gud
är en väldig gryta mat
mitt på stortorget.
Han predikar inte alls -
bara bubblar i grytan,
och då skyndar vi alla
att få en portion
av den himlagoda vällingen.
När vi äter svär vi ljudligt över
att en gång ha fått våra magar mätta,
och då vi avlägsnar oss
söker vi övertyga varann om
att det var sista gången
något dylikt utdelades -
för att vi själva
kunde stå främst
i kön i morron.

III
De fattigas gud
fann jag aldrig så skön
som hos en underårig
blåkindad blomsterförsäljerska
en vinterkväll
på Friedrichstrasse i Berlin.
Där såg han ut som en frusen viol,
och berättade mig om
solens undergörande makt
mitt i kölden.
Då trodde jag på honom
och sen dess har jag följt
hans steg
lämnande allt
men dock ej bortslösande allt,
ty en varm vrå behöver mänskan,
om icke annorstädes
så i sitt arma hjärta -
för där bor du,
de fattigas gud.

/Elmer Diktonius

Ur diktsamlingen Ringar i stubben utgiven 1954.