Känsloladdat

Vilken dag, vilken dag, vilken dag.

Dagen börjar med Gudstjänst med temat "Han ska döpa er med Helig ande och eld!". Mot slutet uppfylls jag på ett sätt jag aldrig tidigare varit med om. Jag sitter i min bänk, och helt plötsligt, bara uppfylls jag av värme, en sådan intensiv värme, det hettar och hela jag börjar att skaka helt okontrollerat. Sedan faller min kropp ihop och jag börjar gråta intensivt.

Detta hade jag före jag blev bästis med Jesus försökt förklara i vetenskapliga termer. Men ja, jag tror ju att det är lite som pastor David sa, detta med den helige andes (väldigt konkreta) närvaro, är ett område dit vetenskapen ännu inte kommit. (Men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte!) Det som hände var ju att Gud rörde vid mig, och när något så stort, så mäktigt, ska få plats i en så begränsad yta som vår kropp så är det klart att det händer saker med vårt emotionella jag likväl som vårt fysiska. Jag var verkligen helt tagen över denna manifestation.

Sedan så är det ju så att det idag är en historisk dag för alla troende. Global day of prayer pågår för fullt. 200 nationer står förenade inför Gud och lyfter fram sin nation. Jag hann vara med en liten sväng på torget här i stan. Härlig och genuin atmosfär med representanter från olika samfund. De/vi bad bland annat för att splittringen/kriget mellan olika kristna familjer måste upphöra. Nu. Det är ju liksom så, att vi är alla Guds barn, vi strävar efter samma mål, om än med lite olika metoder.

Jag hade tänkt skriva mängder idag, men jag är så trött, så fylld av känslor, så fylld av tårar.

Trött

trött

trött.