Jag väljer att tro

Jag är väldigt lycklig och väldigt nedslagen på samma gång. Saken är bara den att ordet nedslagen har fått en helt ny innebörd. Jag tar mig inte längre nedåt utan att samtidigt ta mig uppåt. Det renoveras och möbleras om för fullt i min boning. Jag ligger under förstoringsglaset och mina olika karaktärsdrag tas upp till ytan. Sedan får jag själv välja vilka delar jag vill ha kvar i min sammansättning.

För ni förstår, man har alltid ett val. Jag kan ju såklart välja att ha kvar min ilska och bitterhet gentemot min nästa som gjort mig så ont, men det vill jag inte. Varför skulle jag välja att ödsla den lilla tid jag har här på jorden med att gå runt och förpesta min egen och allas existens med bitterhet? för jag anser att bitterhet är ett gift som leder till förstörelse för människan. Med bitterhet kommer så många negativa karaktärsdrag på köpet. Jag ser det som att bitterheten är som ett slags sötma, ett slags socker och lockelse, för andra negativa krafter, som i sin tur leder till influenser som inte är av godo, som inte är av kärlek. Sedan kommer handlingen, och det är där vi får akta oss.

För när vi väljer att handla utifrån bitterhet, ilska, svartsjuka, avundsjuka, girighet, småsinthet, ja... då har kärleken förlorat fästet i oss. Då vandrar vi en väg som är allt annat än den som vår Herre så länge förberett för oss. Den väg, vid vilken han för hand, har planterat små, små frön av allt fint du någonsin kan önska. Den väg, vid vilken han placerat gåvor så stora och så fyllda av mirakel, att du inte förräns du är där för att öppna, kommer att förstå... hur mycket kärlek och tid han lagt ned. Han har dessutom själv, noga och med stor omsorg, valt bland tusen och åter tusen frön, och till slut valt ut de allra finaste, för just din väg. För just din väg, och just du, har en speciell plats i hans hjärta. I hans famn.

Men ni förstår, han har också gett oss ett val. Så fylld av kärlek är han, att han inte tvingar sig på någon av oss. (Kärlek tvingar aldrig!) Han älskar var och en av oss så mycket att han låter oss själva bestämma, om vi ska vandra den väg han förberett åt oss.

Åh, herre. Jag är så tacksam för allt du gjort i mitt liv. Jag är så tacksam för alla människor du välsignat mig med. Jag är så tacksam för att du har gett mig ett så ödmjukt hjärta att jag kan älska de människor som vill förstöra och förgöra mig. Jag är så tacksam för att jag fått vila hos dig när mina dagar varit fyllda av sorg och smärta, du har verkligen burit mig. Jag är så tacksam för att du välsignat mitt hem och fyllt det med så enormt mycket kärlek. Och herre, jag tackar dig för Mikael. Jag tackar dig för att du lät mig finnas för honom, för att du lät honom finnas för mig. Jag tackar dig för kärleken vi delat. Amen.