Jag har många funderingar kring mitt liv och min framtid. Var vill Gud ha mig,
var är mitt hjärta? Och viktigast, var är mitt hjärta närmast Honom. Var står vi
i direkt samklang, jag och Gud. Jag vill tjäna Honom till vilket pris som helst.
Jag vill breda ut Hans rike och hjälpa människorna, breda ut vägen till den smala vägen.
Få människorna att se härligheten och heligheten.
Missionär eller visionär? Både och. Jag har visioner som visats mig inte genom min
egen kraft, utan från Honom. Jag tror att Gud kan använda vem som helst, ovasett förutsättningar
och motsättningar. Och jag ber om att få bli en av dem, som tjänar till vilket pris
som helst. Jag vill stora saker, men glädjer mig över små saker. Smått blir stort.
Stort blir smått. Beroende på perspektiv och situation.
Jag vet att jag är ny i tron och att många kan tänka att jag är för ivrig, att jag
måste lugna ned mig och mogna in i min kristna karaktär före jag beger mig ut på fältet.
Men jag tar den risken. Mina direktioner från ovan är de jag följer. De gåvor jag fått
från ovan är de jag använder. Och jag har alltid varit en risktagare, varit frimodig trots
stark rädsla. Men där Gud är finns ingen rädsla. Gud suddar ut min ständiga följeslagare
och ersätter den. Han utvecklar och utrustar mig till en krigare i Hans armé.
Jag vill ut på missionsfältet. Jag kan tänka mig att lämna Sverige, jag är i Hans
händer, och dit Han leder mig går jag. Med tacksamhet och fröjd i hjärtat. Allt förmår
jag i Honom, som skapat mig till dessa ting. Och Gud har plats för alla i arbetet att nå
människor med evangeliet, ovasett om det innebär att predika och undervisa, vara hemma med
familjen eller själavårda grannen. Jag tänker att en missionär är en person som är beredd att
göra det som behövs.
Jag ber dig Herre att du ska visa var du vill ha just mig. Öppna mina ögon och led mig. Lär mig
att lyssna till din röst, till dina steg, alltid bredvid mig. Med mig.
Jag läste nyss ett underbart träffande uttalande från en kvinna som varit ute och på
missionsfältet mycket. Hon sa ; Ingen soldat kommer hem ifrån stridsfältet utan en bucklig
sköld, då har man inte gjort vad man ska.
torsdag 17 juli 2008
I'm all yours Lord.
Upplagd av Free at last kl. 12:04
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar