Head on fire

Äntligen ledig! Fast den första dagen av ledighet verkar inte bli så ljuvlig som jag tänkt och hoppats på. Måste nog försöka ringa något annat ställe än vårdcentral, för där får jag tydligen inte en tid förrän jag blivit pensionär. Jag vet och förstår att deras problem ofta har mer med resursbrist än människosyn att göra, men det är frustrerande ändå. Kom hem igår eftermiddag och hade planerat att träffa en vän en sväng på stan. Ta en kaffe och prata i solen. Men det gick liksom inte alls för mina ögon supervärkte och allt jag ville var hem och gömma mig. Köpte istället med mig alkoholfri cider och skålade för mig själv i mina fina indiska glas och tittade på gamla serier under filt. Men trots min trötthet kunde jag inte somna under kvällen, antar att jag är väldigt spänd. Brukar inte vara det pga att jag alltid är noga med att ta hand om kropp och knopp.

Idag är jag om möjligt ännu tröttare och funderar på om jag ska ta kontakt med läkare på något annat sätt, eller om jag helt enkelt ska prova på att köpa något receptfritt. Annat än alvedon. Uff, jag brukar inte gnälla över värk, men detta tar liksom helt över mitt system. Och jag som nyss börjat på mitt jobb och känner att jag gör en sådan insats. Vill vara kvar och glädja mina fina pensionärer. Måste fixa knoppen nu. Kanske I can "google it!" som jag brukar säga till mina arbetskompisar. Just "google it!". Lokalisera någon bra medicin on the web. Eller så.

Annars dricker jag min första kaffekopp just nu. Ska kika lite på favoritfilmen igen, Amelie from Montmartre. Haha. Oj, den du. Kan alla repliker utantill. Nästan. Trots att de är franska.

Vineyard, vineyard, vineyard. Jag brinner för dig.

Lägger upp en bild på min fina karaktär Amelie också. För er som inte har sett den, gör det! (Och pssst... jag vill ha en kärlekshistoria likt den i filmen.)